Jag sitter på tåget mot Skåne, där jag i en stuga på landet ska ratta in TV4 och se på Sveriges jätteroliga match mot Ukraina.

؟

Och där kom ett ironitecken, för vi är inte precis jätteroliga på plan, vi svenskar. Efter gårdagens skrattfest med två förlängningar och en omgång straffar (Spanien slog ut ett vilt  kämpande Kroatien med 5-3 och Schweiz lyckades helt obegripligt slå ut Frankrike med 8-7), kan vi egentligen bara hoppas på många mål, inte massa fnitter.

Avspark sker kl 21.00 på Hampden Park i Glasgow, Skottland. Alla skottar i Sverige är förstås jättearga för att de inte kan vara på plats.

Sveriges startelva!

1. Robin Olsen (lång målis med förtjusande knottror på ovansidan av handskarna)

2. Mikael Lustig (mager veteran som har ett gult kort)
3. Victor Nilsson Lindelöf (arbetshäst som jobbar i det tysta)
24. Marcus Danielson (har gult kort, debuterade i landslaget när han var 30)
6. Ludwig Augustinsson (osynlig, vilket inte behöver vara fel)

7. Sebastian Larsson (gammal kapten från Eskilstuna)
8. Albin Ekdal (son till journalist-Lennart, nästintill osynlig)
20. Kristoffer Olsson (som har ett ruttet gult kort för han var på dåligt humör)
10. Emil Forsberg (som stänker in mål på löpande band i detta EM)

XX. Dejan Kulusevski (21 år, ny i startelvan, har starkt spring i benen)
11. Alexander Isak (21 år, snabbfotad, har obegripligt nog inte gjort mål än)

Ukrainas spelare heter kanske så här på engelska. Hur de transkriberas på svenska och om de är just dessa spelare som gäller, återstår att se.

Georgiy Bushchan
Oleksandr Karavaev, Illia Zabarnyi, Mykola Matviyenko, Vitaliy Mykolenko
Serhiy Sydorchuk
Andriy Yarmolenko (K), Mykola Shaparenko, Oleksandr Zinchenko, Ruslan Malinovskyi
Roman Yaremchuk

Ukrainas coach är den forne målspottaren Andrij Sjevtjenko. Det är som om Sverige skulle coachas av Zlatan.

Här sitter jag med min kompis Ami i Olseröd på Österlen när hon klämmer ur sig:

– Albin Ekdals mamma förlöste mig. Ukrainas nationalsång har ingen melodi!

Albin Ekdals mamma! WOW! Coolt! Det här blir en bra kväll!

‘4
Nu springer alla huller om buller i solskenet! Jag sitter bredvid Ami som har förlösts av en fin mamma. Ekdal själv är … osynlig.

‘7
Hörna till Sverige för att Ukraina drällde bollen över kortlinjen. Ploff, alla springer och hoppar och knuffar varandra.

’10
Mobilen ringer. Det är min djefla man, hemma och rätt ointresserad av fopoll.

– TV4 har försvunnit! Den finns inte längre med i utbudet!
– Tyst, Robin Olsen räddar!
– Vad ska jag göra, Lotten?
– Öh. Eh. Ami har förlösts av Albin Ekdals mamma!
– Vem?
– Ami! Nu måste jag kolla på matchen!

’12
Det är inte kul. Alltså spelet. HÖRNA IGEN! Inget hände. Gäääsp.

Hm. Men. Hur kan en kanal bara försvinna mitt i ett EM?

’17
Nu händer det så lite att det är dags att tala om hur domarna är klädda.

’23
Kommentatorn sa “Sebastian Andersson”. Detta skapar så mycket huvudbry här i Olseröd att åkern utanför vissnar av syrebrist. Andersson? I startelvan?

’25
För Sebastian Larsson känner vi ju till. Han är från Eskilstuna och inte osynlig. Men Andersson? Vem? Va? Vi kan inte släppa denna okända Andersson.

Förresten har Sverige kycklinggula dräkter medan Ukraina fick de blåa. Förmodligen drog vi nitlotten, för vi spelar bättre i blått.

’28
HELVETE! (Förlåt.) Ukraina gör ett jättesnyggt mål! Vi ligger under! Vi leder inte! Dumma ukrainare! Och han heter Zintjenko, den jädra målspottaren till dumming.

Och ingens fel var det egentligen. Ukraina gjorde bara rätt. Nu ska vi sparka bättre och springa lite snyggare.

’32
Min frustration vet inga gränser. När ukrainarna faller omkull och fejkar smärta och skador och tar sig åt ansiktet för att det gör sådär ont som det bara kan göra på en fyraåring, ja DÅ. Då jävlar.

’37
Nu filmas Janne Andersson, vår coach, av produktionen. Han ser bekymrad ut. Jag är bekymrad. Kommentatorerna är bekymrade. Min kompis Ami som har förlösts av Albin Ekdals mamma vill visa bilder på sina barn och diskutera regeringskrisen.

Ukrainarna ser ut som om de är klädda i barnpyjamasar, så det så. Den gula färgen är mycket finare.

’40
Kommentatorn säger att bollen går til Anders NIlsson. ANDERS NILSSON??? Vad ääääär det för gäng som vi har på planen? Jag har aldrig hört talas om Sebastian Andersson och Anders NIlsson!

’42
“Kulan” Kulusevski springer in i en ukrainare och faller som en fura. Ja, så är det med 21-åringar; de står inte emot nånting. Hårda vindar, regnoväder eller hagelstormar – de bara lägger sig ner och kvider av smärta.

’44
Min syster Orangeluvan sms:ar:

– De spelar som en skål med gröt.

Ami, hon som har förlösts av Albin Ekdals mamma ni vet, hon säger:

– Det här är inte kul.

DÅÅÅÅÅÅÅ! DÅ KOMMER LILLFOPPA!

– Emil Forsberg gör 1-1!!! skriker jag.
– Det gör inget att han är ful i håret! skriker Ami … som verkligen bara bryr sig om Albin Ekdal. Eller hans mamma.

’45
Pfuitt!

Hur i hela friden kan denna jäkla sport engagera så många så mycket? Egentligen är ju hockey och basket mycket, mycket roligare. I sina stunder är till och med curling fem gånger roligare än när fopollarna bara duttar och duttar. Men när Lillfoppa gör 1-1 plongar det 13 gånger i min mobil. Alla är så glada!

’46
Pfuiiiitt, säger den rosa domarn med sin pipa och banne mig häller min kompis Ami inte upp ett glas vin till mig i samma sekund.

– SKÅL FÖR FAN!

(Idag är tydligen dagen när jag svär.)

’52
– Så nu spelar vi åt höger? säger Ami.
– Nej vänster.
– Är det vår målvakt mitt på planen? säger Ami?
– Nej, han mitt på planen är han i… JO DET ÄR DET! Vad fan gör han där?
– Vill du ha mer vin? säger Ami.

(Puh. Det gick bra. Men vad tusan gjorde han där, Robin Olsen?)

’56
Nu jobbar vi lite i uppförsbacke och motvind. Ukraina skjuter i stolpar och ribbor och i varandra och på vår fina, men tokiga målvakt. Som springer mot mittplan ibland.

Och så anfaller vi! Och Emil the Foppa skjuter i stolpen! Livet är underbart!

’59
Nu är vi heta. Alexander Isak har missat tre gånger, Foppa två, alla andra en gång var. Misslyckadena är demokratiskt fördelade. Robin Olsen tar det mesta på andra sidan.

Peppar, peppar, ta i trä.

’65
Jag är ju synsk, numera. Redan igår påstod jag att Tyskland hade åkt ur turneringen – fastän det inte hände förrän idag. Och nu säger jag att de där stackarna på sidlinjen som bara värmer upp och värmer upp borde få komma in eftersom Kulan ju är trött efter sin coronasjuka häromdan.

HÖRNA! (Vi blir alltid omhemult glada över hörnorna fastän de aldrig resulterar in nåt.)

– KULUSEVSKIJ GÖR NÄSTAN MÅL!

Kommentatorerna är väldigt glada över det som inte hände.

’67
Här kommer en uppiggande bild.

’70
Lillfoppa skjuter i ribban och har enligt kommentatorerna “oflyt”. Enligt mig är han skitbra. Han har bara lite otur.

Kulan är trött. Han får gult kort för att han drar en ukrainare i tröjan. När drog jag senast nån i en tröja?

Hm. Kanske 1969.

’75
– Vem är Storfoppa? undrar en historielös sms:are.

Jag slår mig för pannan, svär lite extra, inser att jag sitter på väldigt höga hästar. Tar mig i kragen och håller i text en femminutersföreläsning om Peter Forsbergs storhet som hockeyspelare och hur fötterna svek honom tills han på ålderns höst med eldprutande pilar vann Mästarnas mästare.

’79
– Är det en fluga på tv:n eller är det min glaskroppsavlossning som spökar? säger min kompis Ami.
– Det är vår målvakt.

(Det var en fluga. Men när spelet är så här … intetsägande … måste man krydda till replikerna lite.)

’81
Ludde Augustinsson ligger ner och har jättekramp! Han kan inte rulla av planen ens. Kanske är det ryggskott?

Ah, han byter med Pierre Bengtsson! Han är illa däran!

Och Lustig byter med Krafth! Oh, the lovely soldatsnamn! Nu kommer vi att marschera in massa mål!

’85
En ukrainare luuuuurar domaren så att Emil the Foppa får gult kort! Vår svenske hjälte svär mer än jag och spottar en storloska och går med betämda steg ut i tamburen. Eller sidlinjen, menar jag.

’90
Domaren är fortfarande rosa. Ba så ni vet.

’90
SVERIGE HAR HÖRNA!

[konstpaus]

DET HÄNDE INGET!

’92
PFUITT! FÖRLÄNGNING!

(Jag hade förstås mycket, mycket hellre skrivit “pfuitt, vi vann”, men nu får jag istället roa mig med att titta på de reklamreklamreklamreklamreklamreklamreeeklaaaaam i TV4.)

’94
Nu har vi 2×15 minuters spel på oss att avgöra. Om vi inte gör det, blir det straffar. Och vet ni vad – det spelar ingen roll hur vi vinner, bara vi gör det. (Plattityderna haglar i mitt huvud, rakt ner i tangentbordet.) Men i sammanhanget måste det nämnas att jag förkortar mitt liv genom att vara så fruktansvärt nervös hela tiden när vi spelar.

’97
Bytestrafik!

”Bra med trippelbyte” säger kommentatorn å ja ba: varför det?
Kulan byter med Quiason.
Isak byter med Berg.
Larsson byter med Claesson.

Och samtidigt får Markus Danielson ett rött kort för att han klantade sig i en försvarssituation och sparkade knät ur led på en ukrainare.

Vi spelar alltså nu med en man mindre. Färre. Albin Ekdal (vars mamma förlöste min kompis Ami) kommer att få flytta upp på planen. Sverige måste bygga om på planen ungefär som när man flyttar ett kök från bottenplan till ovanvåningen.

‘100
Den osynlige Kristoffer Olsson byter ut – Helander kommer in. Varför vet jag inte.

‘104
Om man nu ska vara helt ärlig och inte samtidigt jinxar hela alltet, så är det faktiskt så att detta att man får en person utvisad inte alltid betyder att det går åt helskotta. Ibland betyder det att laget liksom sluter sig, samlas kring svårigheterna och …

Men nej.

Emil Krafth knockas. På riktigt. Jag tror att vi har gjort alla våra byten, men Krafth har ingen kraft att ens resa sig upp. Han är helt slagen. Han sitter ner. Pratar lite tyst (föreställer jag mig) med läkarna. Reser sig upp. Ska han kanske spela vidare? Han är jättejättebra på långa inkast. Vi gillar hans kastmuskler.

‘105

‘106
Krafth kastar in bollen jättejättelångt och Emil the Foppa skjuter långt ovanför ribban.

En ukrainare ligger ner och dör lite pga. smärta i en vad. (Vilket kritiseras storligen i dessa tider när den danske Eriksen faktiskt var riktigt illa ute i allra första matchen.)

‘107
Nu är det 13 minuter kvar. Om det ”går till straffar” (alltså fortfarande är aovgjort efter förlängningen) spelar det ju ingen roll att vi bara är tio spelare. Men dessa 13 minuter är låååååånga. (Säger vi – som sitter stilla i en soffa sedan kl 21 och inte ens har haft ro i kroppen att gå och kissa.)

‘112
En ukrainsk spelare heter Malinovski. Det känns så bekant.

‘114
Markus Berg är också knockad. Har tuppat av i straffområdet efter ett ukrainskt knä i tinningen. Ispåsarna sprätter och vattenflaskorna yr. Min kompis Ami säger:

– Har han fått ont i örat?

Ja.

‘116
Och i den 116:e minuten är Markus Berg återuppstånden! Han är sannerligen återuppstånden!

‘119
Pyjamaskillarna i Ukraina är elva på planen. De gula rosorna är tio. Ingen får nåt vettigt gjort. Jo, vänta. Nu har vi visst gjort nåt för en ukrainare för han har jätteont.

En minut senare reste han sig upp och spelade vidare som om inget hade hänt.

‘120
Noooo. I den sista spelminuten (med oklart antal extraminuter) gör Ukraina tyvärr mål. Nu ligger vi under med ett mål.

‘121
Ja, och pfuiiiiit så är detta EM slut för oss! Men vi är i gott sällskap: Tyskland, Portugal, Frankrike och Sverige kan dricka öl resten av juni …

Jaha, det var det. Min kompis Ami konstaterar:

– Det där var två ånhalv timme som jag aldrig får tillbaka. Heja Armand Duplantis!

Ja, okej … snart är det ju OS. Men nu kan vi ju med gott samvete heja på Danmark i EM.

Snyft.